du skär
Och efter gymnasiet lämnade du stan och alla vi fega, vi blev kvar
Du sa 'jag är inte som du, jag dör om jag stannar' och en kyss
och så var du borta och ända sen dess har jag dansat omkring
på gator och in i sovrum med ett halvt hjärta,
och mätt alla efter dig och inte varit mycket att ha
Och du kan inte bara ringa så här efter 5 år
och vara så underbar och tro jag ska falla
för jag vet att jag kommer falla
och du skär, skär som laser och jag har inget vettigt försvar
att ens försöka värja sig saknar mening
för du skär, skär som laser och jag förlorar hur jag än gör
för du är inte nån som man låser in och inte nån som man "har"
det kommer vara jag.
mamma mia
det är som det alltid ska vara nu.
poison
I hela mitt liv har jag väntat på livet
Jag har drömt om att ha en riktigt dröm
Så har du mött något mer kittlande än mig
Jag har längtat efter någon att längta till
En stadig puls som hackade sig in
Du sa: Du vet vi väntar på ingenting
Du vet ingenting väntar på oss
Här får du din tärning som gjorde dig till dig
hela mitt liv har jag väntat på livet
I still don't regret anytheing that ever made me smile
Precis vad jag behöver tror jag. Komma bort från hemtrakterna ett tag. Fast hälsingland är det vackraste som finns så har det blivit lite trassel den senaste tiden och lite fiske med Lollo kunde inte komma lägligare. Mitt kastspö är spårlöst försvunnet dessvärre. Men får låna medans jag är har. Det tackar vi för.
Vem fan hade trott att jag nån gång skulle tycka att det var ens lite kul att fiska då? Inte jag iaf..
Takida- Poisoned
Coldplay-Violet hill
Coldplay- Viva la vida
Nickelback- Rockstar
BAL-Don´t regret anything that ever made you smile
det var kanske inte den snyggaste bilden på oss. men det är faktiskt dessa grabbar som äger mitt hjärta. plus thim;)
och dig håller jag kär snygging
watching the stars
Bredvid datorn sitter ett kort på en kavat, två fot kort tjej. Det är taget på en strand. Världens största solhatt skyddar ansiktet mot solen, en gul spade ligger vid fötterna och en grön hink håller hon i medans hon kollar ut över havet. Små bikinitrosor med volangkant. Det är jag.
Och ångesten kommer smygandes.
Någon stans därimellan och nu har det hänt en hel del. Jag började skolan, träffade andra kids som jag inte visste existerade. Min värld var rätt liten. Jag fick vara pinnen, det var väl i tvåan kan jag tänka. Fick smaka på en sur fröken och sen en snäll. En stor kille knuffade ner mig från snökullen en gång och kallade mig lillskit. Han gick väl i sexan. Min första riktiga förolämpning. Kunde ha varit värre kan man tänka.
Åtskilliga julspex oxh luciatåg har genomlidits. Sjunga har aldrig riktigt varit min grej, skolavslutningar har genomförts och några gånger har jag haft klänning på mig. Sanne har funnits där så länge jag kan minnas. Ylva med. Planera och dagdrömma har varit min nisch. Att kunna koppla bort allt tråkigt och fokusera på morgondagen eller vilken annan dag som helst. Steffen blev min första pojkvän, men vi sågs aldrig så det tog slut. Årgång 3A kan det ha varit. Och Calle har alltid varit den storebror jag aldrig haft. Ansan lärde mig knyta rosett, var väl kanske 5-6 bast då. Vi var hemma hos mormor och morfar. Någon stans mellan femman och sexan började jag fila på hur mitt liv skulle se ut efter gymnasiet. Jag skulle åka till frankrike, och längade då som fan tills man skulle få välja språk i högstadiet. Högstadietiden gick bra nog fort och mycket hände för första gången, jag fick min första kyss, upplevde min första diss, jag blev kär för första gången, fick panik över mitt liv för första gången, var riktigt jävlig utan mening plus en massa annat. Lyssnade på en hel del värdelös musik gjorde jag också.. Fast det var väl inte jag gjorde för första gången direkt. Frida tog min Johan och jag var sur som fan.. Sen gymnasiet, och mitt komplicerade liv började. Jag träffade Fivi, mitt liv blev ett rosa moln och han var min i över två år. Han känner mig bäst och jag känner han bäst.. Två år är en livstid för vissa. Och jag såg döden för första gången. Förundrades över hur människor fungerar som går vidare. Jag krånglade till mitt liv som fan, samtidigt som jag träffade Frida. Vi krånglade nog båda två men det är bra nu. Och jag har vant mig vid nya saker, och längtas till studenten och balen. Det är fint att männikor ändras och i brist på annat så väntar jag nog på dig och ser vad som händer.
Pratade med Olivia om en sak igår, hur mycket mina naturgrabbar betydet och vad jag skulle ha saknat något om de inte fanns.. Jag får fortfarande panik över allt och inget och vill gärna ha koll på läget men vad gör man inte.
och snart tar jag studenten, och då ska jag åka till frankrike.
burning inside
snart åker vi, jag väntar. väntar, väntar. Väntar på mycket;)
lite kul att allt är så oförutsägbart.
Nu väntar en vecka utan päron och marc. känns helt okej.. olivia åker på torsdag och sen åker vi på lördag:D
och jag är glad. icke att förglömma.
tack för er
higher ground
Kanske var det precis vad jag behövde höra.. Fast du sa det med tårar i ögonen och med osäker stämma. och jag tror dig inte. inte för en sekund och i mitt hjärta kommer det bli bra igen. inte nu, inte imorgon. kanske inte ens om ett år eller flera. Men det kommer bli bra fast ingen är så långsint som dig, och jag vet vad jag pratar om för jag känner dig bäst även om du inte vill det.. Trots det är jag lättad och glad igen. Lever på hoppet och inne på sista veckan i skolan. Det är lite mer än en vecka kvar tills vi åker och igår handlade vi solskydd och schampo för fulla muggar. Jag ska sova med världens bästa tjejer. PÅ RHODOS!!
och det här är en jäkla fin bild, fast den är tagen i bollnäs;)
F&L
Jag har många gånger tänkt på om det är Frida som väcker det. Det galna i mig. Som finns där och bara kan få utlopp i hennes närvaro. Vad vet jag.
Hon sa, skriv om mig så som jag är- dum korkad och bra. Kunde inte ha sagt det bättre själv och jag älskar den värld jag lever i när jag är med dig. Bara för att vi är det tillsammans. Dumma, korkade och bra.
Att veta vad du tänker och tycker, utan att tala. Att känna dig så väl att man utan vidare skulle kunna leva ditt liv.. Att du förstår när man blir galen på sig själv, får panik av andra och gråter över livet och kärleken.
Du är min och jag är din och om något var meningen med skolan, så var det att vi skulle hitta varandra.
Det är så svårt att i ord beskriva det vi har. Men jag tror jag har gjort mitt bästa.
PUSS!
evighet
dom finns överallt. just nu ekar Tomas Andersson Wij's Evighet i mina öron och han säger att kärlek alltid vinner och att han finns i varje andetag och varje steg, att tiden står stilla när man rör varandra och att hjärtat brinner.. Hur ett ögonblick kan kännas som evighet och att inget kan stoppa mig.
Det är det sista jag vill höra, eller ja. Inget kan stoppa mig är fint. Jag är som tåget. Men resten, för det är för sant och fint, när allt är bra.
Sen säger han nått om att jag ska alltid stanna här för här är jag fri, och att du är den värld jag lever i. .
det är fel. jag vill bort. bort bort bort. här är enda stället jag inte är fri på. sad but true.
nu har jag redan sagt för mycket, men att skriva är bra när man känner att man behöver det. egentligen borde jag skriva proj. men men:P
jag är som tåget.
how you remind me
Det har varit en rad fina dagar nu. Och det känns verkligen som att våren är här för att stanna fram till sommaren. En månad kvar (på dagen exakt) tills vi åker till Rhodos.
Vissa liv knallar på som vanligt medans andra ändrar riktning titt som tätt.
Jag är fortfarande sjuk. och nu får det vara nog. Ska till hälsocentralen snart och kolla vad det egentligen är..
Personalmötet på Pelles var ju minst sagt.. intressant? nja, långdraget skulle jag nog säga. och Ida är en smart tjej och vi ska säjla mat och glass och inget annat hela sommaren..
Rätt fin dag igår. Naturgrabbarna står mig varmt om hjärtat och utan dem vore min själ inte lika trygg. (det här kommer jag väl få svälja senare, men det är faktiskt sant)
men vi har sommaren på oss. så mycket hinns med på en sommar.
ghost of you
det är frågan. och jag gör vad jag vill så länge jag mår bra av det. faktiskt. dock finns gränser på vissa plan, det funkar inte. men på andra så går det fint. och man kommer på att man saknar det. snart åker jag och då blir det väl glömt och lagt bakom mig tills jag kommer hem?
Jobbade första dagen på pelles i söndags. Första stafmeeting ikväll. samtidigt som premiären av desperate housewiftes. Men det var väl skitsamma iaf. en dag och jag trivs hur bra som helst. Sommaren blir kanon på pelles med Ida:)
glasblåsare? haha. årets skräll vore väl det.
the scientist
rootless tree
om att det finns en mening med allt.
så händer det. och jag vet precis. att allt blir upp och ner och man ser allt med nya ögon.
jag älskar dig, och vem hade trott att vårat idag skulle vara såhär.
MNK
välj vilket klipp ni vill. alla lika bra. nästan
shadow of the day
Det är nog så att dimman som igår fanns på vägen, kröp in i mitt huvud. Tröttare tjej får man leta länge efter. Och jag som skulle behöva plugga. Och jag behöver jobba. och veta att jag lever, fast på gott och inte på ont. För ont får det vara nog med nu. Och jag har nog kastat tillräckligt många pärlor på svin för en tidsålder. Pratade med Frida om det igår. Att vi får göra det bästa av det som är kvar, för vi har tid kvar tillsammans. Innan jag åker. Bra precis fyra månader.
Och jag kanske ska byta jobb, eller ja. Skaffa ett nytt iaf. Lite mer socialt och lite mindre betalt.. Men blir nog bra. Måste ju slita lite om jag ska ha pengar till Frankrike. Och sen då? Kanske hittar min plats i livet där och aldrig mer kommer hem. Haha. Det skulle nog vara mest otippat i världen. Jag som älskar ovanåker. eller ja. edsbyn och alfta och allt som hör till. Fast samtidigt så jäkls trött på skiten nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. fast det är nog den röda tråden i mitt liv nu, trötthet. Nästa röda tråd blir något kul. Typ sommar. Det är ingen röd tråd, det är en årstid.. men iaf, nått i den stilen.
mina vänner. Vad smakar te? - Jo, som smaksatt vatten.
och alex är en snäll tjej<3
värdsliga sak
vart är det rättvist? och hur bra har man det inte.
hjärta och smärta
Och till fjällen ska vi åka, jag, Olivia och Frida. Nice. Fast även där kommer det bli en hel del pluggande. Frågan är hur pass bra arbetsmiljön kommer vara:P
Var iaf på tranan igår med Frida och gäng. Firade Sip.. Eller ja, som Steffen så fint la fram det igår - Okej Sippan! En 18-års dag att glömma! haha.
Men det var fint.
skulle ha pluggat klart typ en massa tills nyss.. Sere ut som att jag har gjort det eller? nee.. men jag är rätt glad ändå!
Träffade Maria nyss. Hemma är hon den filuren:) För en tidsålder. Saknat dig tjejen.. Hoppas vi kan leka imorn eller iaf innan du åker tillbaka.. Man inser inte vad man har förns det försvinner. Det är synd.
Red imorse också.. Så himla kul! På sant och ända in i hjärteroten, som att detta vill jag göra hela livet och lite till. Ska jag dö så låt mig sitta här och dö nu, för nu är jag lycklig. Det är så det känns. Underbart och bubbligt. som att det är först nu jag har kommit till min rätt. Då jag får visa vad jag kan och jobba tillsammans med någon istället för mot.. Hemskt dä å. Sherlock är ju världens goaste, sötaste, snällaste.. Man växer och utveckas. Är nog därför det inte är som det brukar mellan oss.
Jag skulle aldrig leta upp någon yngre som en fjäder i hatten. För jag gav dig hela mig och inte min morgon och inte min dag. Nån gång måste man släppa. För precis som jag sa föll jag dit igen. och precis som jag sa blev jag ledsen igen. Vad jag inte sa, var att det skulle kännas bra igen. Att stå på egna ben och känna kärleken från livet och allt som hör till. Små saker som betyder så mycket. Inget är för fjuttigt.
Livet ligger vid våra fötter och det jag känner är panik. panik. jag vill inte bli stor. eller vill jag det? vill kanske ha det så som jag har det nu? eller inte.. frankrike. högskola? resten av världen? alla nya människor. men dom gamla då? vad händer med dem? och vad händer med mig.. med oss. livet och framtiden..
Jag vill resa, det som tar emot mest är om det skulle hända något medans jag inte är hemma. Allt bli mycket värre när man inte är hemma..
Tänkte på mormor igår, snart två år sedan. tiden går så sjukt fort. och hon sa att hon skulle gå på min student. man säger så mycket, det gör jag med.. Men inte styr man över livet för det och jag saknar henne. varje dag. fortfarande. slutar man med det? eller slutar man inte med det för att man egentligen inte vill?
och barn växer. det är en sak som fascinerar mig otroligt mycket. på sant.. otroligt.
kanske skrev jag mitt drygaste och mest djupa inlägg precis nyss..
glad påsk
SM
och vi åkte till uppsala:) myste med grabbarna och tjejerna, kikade på en final utan dess like. Inte så mycket spänning iofs. men dom vann. och för en gångs skull så gjorde jag och ylva något som vi planerat:P det blir lätt mycket snack och lite verkstad för oss. Men inte nu :) alex var en stolt tjej. med rätta. och jag log från morgon till kväll. det finns så mycket fint folk och det tackar vi för.
