linn

Det var i början på förra veckan. Jag var med frida och en tanke slog mig. Sen gjorde jag nått som absolut inte är jag. men som kändes så bra. både då och nu. så vi kör på. och världen rämnade men är på väg upp igen.
 
Jag har många gånger tänkt på om det är Frida som väcker det. Det galna i mig. Som finns där och bara kan få utlopp i hennes närvaro. Vad vet jag.
Hon sa, skriv om mig så som jag är- dum korkad och bra. Kunde inte ha sagt det bättre själv och jag älskar den värld jag lever i när jag är med dig. Bara för att vi är det tillsammans. Dumma, korkade och bra.
Att veta vad du tänker och tycker, utan att tala. Att känna dig så väl att man utan vidare skulle kunna leva ditt liv.. Att du förstår när man blir galen på sig själv, får panik av andra och gråter över livet och kärleken. 
Du är min och jag är din och om något var meningen med skolan, så var det att vi skulle hitta varandra. 
Det är så svårt att i ord beskriva det vi har. Men jag tror jag har gjort mitt bästa.

PUSS!