linn

och vi satt där. lika oromantiskt som en tråkig vardag. men vi två, 18 år. vid köksbordet i storsveden, inga levande ljus, en bordslampa. typiskt. men orka. skulle vi spola tillbaka tiden? jo, det skulle vi nog. båda två, utan att tveka.. pratade om livet när det svider som mest och om saker som ingen annan vet. om framtiden och trygghet. om killen som kommer vänta här, tills tiden känns rätt och vi kommer tillbaka. om någon som borde vänta lite och inte åka snart för man skulle behöva mer tid, och prat. för ingen pratar som du. 
om att det finns en mening med allt.
så händer det. och jag vet precis. att allt blir upp och ner och man ser allt med nya ögon.
jag älskar dig, och vem hade trott att vårat idag skulle vara såhär.