hjärta och smärta
påsk. igen. snart iaf:) Tycker jag låter bra. Jag ska käka godis, mysa och plugga.. Fast i omvänd ordning.. Alltså, plugga mest, sen mysa och sist godis.. eller kanske godis först? En hel del pluggande kommer det att bli iaf..
Och till fjällen ska vi åka, jag, Olivia och Frida. Nice. Fast även där kommer det bli en hel del pluggande. Frågan är hur pass bra arbetsmiljön kommer vara:P
Var iaf på tranan igår med Frida och gäng. Firade Sip.. Eller ja, som Steffen så fint la fram det igår - Okej Sippan! En 18-års dag att glömma! haha.
Men det var fint.
skulle ha pluggat klart typ en massa tills nyss.. Sere ut som att jag har gjort det eller? nee.. men jag är rätt glad ändå!
Träffade Maria nyss. Hemma är hon den filuren:) För en tidsålder. Saknat dig tjejen.. Hoppas vi kan leka imorn eller iaf innan du åker tillbaka.. Man inser inte vad man har förns det försvinner. Det är synd.
Red imorse också.. Så himla kul! På sant och ända in i hjärteroten, som att detta vill jag göra hela livet och lite till. Ska jag dö så låt mig sitta här och dö nu, för nu är jag lycklig. Det är så det känns. Underbart och bubbligt. som att det är först nu jag har kommit till min rätt. Då jag får visa vad jag kan och jobba tillsammans med någon istället för mot.. Hemskt dä å. Sherlock är ju världens goaste, sötaste, snällaste.. Man växer och utveckas. Är nog därför det inte är som det brukar mellan oss.
Jag skulle aldrig leta upp någon yngre som en fjäder i hatten. För jag gav dig hela mig och inte min morgon och inte min dag. Nån gång måste man släppa. För precis som jag sa föll jag dit igen. och precis som jag sa blev jag ledsen igen. Vad jag inte sa, var att det skulle kännas bra igen. Att stå på egna ben och känna kärleken från livet och allt som hör till. Små saker som betyder så mycket. Inget är för fjuttigt.
Livet ligger vid våra fötter och det jag känner är panik. panik. jag vill inte bli stor. eller vill jag det? vill kanske ha det så som jag har det nu? eller inte.. frankrike. högskola? resten av världen? alla nya människor. men dom gamla då? vad händer med dem? och vad händer med mig.. med oss. livet och framtiden..
Jag vill resa, det som tar emot mest är om det skulle hända något medans jag inte är hemma. Allt bli mycket värre när man inte är hemma..
Tänkte på mormor igår, snart två år sedan. tiden går så sjukt fort. och hon sa att hon skulle gå på min student. man säger så mycket, det gör jag med.. Men inte styr man över livet för det och jag saknar henne. varje dag. fortfarande. slutar man med det? eller slutar man inte med det för att man egentligen inte vill?
och barn växer. det är en sak som fascinerar mig otroligt mycket. på sant.. otroligt.
kanske skrev jag mitt drygaste och mest djupa inlägg precis nyss..
glad påsk
Och till fjällen ska vi åka, jag, Olivia och Frida. Nice. Fast även där kommer det bli en hel del pluggande. Frågan är hur pass bra arbetsmiljön kommer vara:P
Var iaf på tranan igår med Frida och gäng. Firade Sip.. Eller ja, som Steffen så fint la fram det igår - Okej Sippan! En 18-års dag att glömma! haha.
Men det var fint.
skulle ha pluggat klart typ en massa tills nyss.. Sere ut som att jag har gjort det eller? nee.. men jag är rätt glad ändå!
Träffade Maria nyss. Hemma är hon den filuren:) För en tidsålder. Saknat dig tjejen.. Hoppas vi kan leka imorn eller iaf innan du åker tillbaka.. Man inser inte vad man har förns det försvinner. Det är synd.
Red imorse också.. Så himla kul! På sant och ända in i hjärteroten, som att detta vill jag göra hela livet och lite till. Ska jag dö så låt mig sitta här och dö nu, för nu är jag lycklig. Det är så det känns. Underbart och bubbligt. som att det är först nu jag har kommit till min rätt. Då jag får visa vad jag kan och jobba tillsammans med någon istället för mot.. Hemskt dä å. Sherlock är ju världens goaste, sötaste, snällaste.. Man växer och utveckas. Är nog därför det inte är som det brukar mellan oss.
Jag skulle aldrig leta upp någon yngre som en fjäder i hatten. För jag gav dig hela mig och inte min morgon och inte min dag. Nån gång måste man släppa. För precis som jag sa föll jag dit igen. och precis som jag sa blev jag ledsen igen. Vad jag inte sa, var att det skulle kännas bra igen. Att stå på egna ben och känna kärleken från livet och allt som hör till. Små saker som betyder så mycket. Inget är för fjuttigt.
Livet ligger vid våra fötter och det jag känner är panik. panik. jag vill inte bli stor. eller vill jag det? vill kanske ha det så som jag har det nu? eller inte.. frankrike. högskola? resten av världen? alla nya människor. men dom gamla då? vad händer med dem? och vad händer med mig.. med oss. livet och framtiden..
Jag vill resa, det som tar emot mest är om det skulle hända något medans jag inte är hemma. Allt bli mycket värre när man inte är hemma..
Tänkte på mormor igår, snart två år sedan. tiden går så sjukt fort. och hon sa att hon skulle gå på min student. man säger så mycket, det gör jag med.. Men inte styr man över livet för det och jag saknar henne. varje dag. fortfarande. slutar man med det? eller slutar man inte med det för att man egentligen inte vill?
och barn växer. det är en sak som fascinerar mig otroligt mycket. på sant.. otroligt.
kanske skrev jag mitt drygaste och mest djupa inlägg precis nyss..
glad påsk
Kommentarer
Trackback