watching the stars
sitter hos farmor nu. min guru. Juliette Lundin. tack för dig.
Bredvid datorn sitter ett kort på en kavat, två fot kort tjej. Det är taget på en strand. Världens största solhatt skyddar ansiktet mot solen, en gul spade ligger vid fötterna och en grön hink håller hon i medans hon kollar ut över havet. Små bikinitrosor med volangkant. Det är jag.
Och ångesten kommer smygandes.
Någon stans därimellan och nu har det hänt en hel del. Jag började skolan, träffade andra kids som jag inte visste existerade. Min värld var rätt liten. Jag fick vara pinnen, det var väl i tvåan kan jag tänka. Fick smaka på en sur fröken och sen en snäll. En stor kille knuffade ner mig från snökullen en gång och kallade mig lillskit. Han gick väl i sexan. Min första riktiga förolämpning. Kunde ha varit värre kan man tänka.
Åtskilliga julspex oxh luciatåg har genomlidits. Sjunga har aldrig riktigt varit min grej, skolavslutningar har genomförts och några gånger har jag haft klänning på mig. Sanne har funnits där så länge jag kan minnas. Ylva med. Planera och dagdrömma har varit min nisch. Att kunna koppla bort allt tråkigt och fokusera på morgondagen eller vilken annan dag som helst. Steffen blev min första pojkvän, men vi sågs aldrig så det tog slut. Årgång 3A kan det ha varit. Och Calle har alltid varit den storebror jag aldrig haft. Ansan lärde mig knyta rosett, var väl kanske 5-6 bast då. Vi var hemma hos mormor och morfar. Någon stans mellan femman och sexan började jag fila på hur mitt liv skulle se ut efter gymnasiet. Jag skulle åka till frankrike, och längade då som fan tills man skulle få välja språk i högstadiet. Högstadietiden gick bra nog fort och mycket hände för första gången, jag fick min första kyss, upplevde min första diss, jag blev kär för första gången, fick panik över mitt liv för första gången, var riktigt jävlig utan mening plus en massa annat. Lyssnade på en hel del värdelös musik gjorde jag också.. Fast det var väl inte jag gjorde för första gången direkt. Frida tog min Johan och jag var sur som fan.. Sen gymnasiet, och mitt komplicerade liv började. Jag träffade Fivi, mitt liv blev ett rosa moln och han var min i över två år. Han känner mig bäst och jag känner han bäst.. Två år är en livstid för vissa. Och jag såg döden för första gången. Förundrades över hur människor fungerar som går vidare. Jag krånglade till mitt liv som fan, samtidigt som jag träffade Frida. Vi krånglade nog båda två men det är bra nu. Och jag har vant mig vid nya saker, och längtas till studenten och balen. Det är fint att männikor ändras och i brist på annat så väntar jag nog på dig och ser vad som händer.
Pratade med Olivia om en sak igår, hur mycket mina naturgrabbar betydet och vad jag skulle ha saknat något om de inte fanns.. Jag får fortfarande panik över allt och inget och vill gärna ha koll på läget men vad gör man inte.
och snart tar jag studenten, och då ska jag åka till frankrike.
Bredvid datorn sitter ett kort på en kavat, två fot kort tjej. Det är taget på en strand. Världens största solhatt skyddar ansiktet mot solen, en gul spade ligger vid fötterna och en grön hink håller hon i medans hon kollar ut över havet. Små bikinitrosor med volangkant. Det är jag.
Och ångesten kommer smygandes.
Någon stans därimellan och nu har det hänt en hel del. Jag började skolan, träffade andra kids som jag inte visste existerade. Min värld var rätt liten. Jag fick vara pinnen, det var väl i tvåan kan jag tänka. Fick smaka på en sur fröken och sen en snäll. En stor kille knuffade ner mig från snökullen en gång och kallade mig lillskit. Han gick väl i sexan. Min första riktiga förolämpning. Kunde ha varit värre kan man tänka.
Åtskilliga julspex oxh luciatåg har genomlidits. Sjunga har aldrig riktigt varit min grej, skolavslutningar har genomförts och några gånger har jag haft klänning på mig. Sanne har funnits där så länge jag kan minnas. Ylva med. Planera och dagdrömma har varit min nisch. Att kunna koppla bort allt tråkigt och fokusera på morgondagen eller vilken annan dag som helst. Steffen blev min första pojkvän, men vi sågs aldrig så det tog slut. Årgång 3A kan det ha varit. Och Calle har alltid varit den storebror jag aldrig haft. Ansan lärde mig knyta rosett, var väl kanske 5-6 bast då. Vi var hemma hos mormor och morfar. Någon stans mellan femman och sexan började jag fila på hur mitt liv skulle se ut efter gymnasiet. Jag skulle åka till frankrike, och längade då som fan tills man skulle få välja språk i högstadiet. Högstadietiden gick bra nog fort och mycket hände för första gången, jag fick min första kyss, upplevde min första diss, jag blev kär för första gången, fick panik över mitt liv för första gången, var riktigt jävlig utan mening plus en massa annat. Lyssnade på en hel del värdelös musik gjorde jag också.. Fast det var väl inte jag gjorde för första gången direkt. Frida tog min Johan och jag var sur som fan.. Sen gymnasiet, och mitt komplicerade liv började. Jag träffade Fivi, mitt liv blev ett rosa moln och han var min i över två år. Han känner mig bäst och jag känner han bäst.. Två år är en livstid för vissa. Och jag såg döden för första gången. Förundrades över hur människor fungerar som går vidare. Jag krånglade till mitt liv som fan, samtidigt som jag träffade Frida. Vi krånglade nog båda två men det är bra nu. Och jag har vant mig vid nya saker, och längtas till studenten och balen. Det är fint att männikor ändras och i brist på annat så väntar jag nog på dig och ser vad som händer.
Pratade med Olivia om en sak igår, hur mycket mina naturgrabbar betydet och vad jag skulle ha saknat något om de inte fanns.. Jag får fortfarande panik över allt och inget och vill gärna ha koll på läget men vad gör man inte.
och snart tar jag studenten, och då ska jag åka till frankrike.
Kommentarer
Trackback
