linn

det var kanske inte den snyggaste bilden på oss. men det är faktiskt dessa grabbar som äger mitt hjärta. plus thim;)


och dig håller jag kär snygging

sitter hos farmor nu. min guru. Juliette Lundin. tack för dig.

Bredvid datorn sitter ett kort på en kavat, två fot kort tjej. Det är taget på en strand. Världens största solhatt skyddar ansiktet mot solen, en gul spade ligger vid fötterna och en grön hink håller hon i medans hon kollar ut över havet. Små bikinitrosor med volangkant. Det är jag.
Och ångesten kommer smygandes.
Någon stans därimellan och nu har det hänt en hel del. Jag började skolan, träffade andra kids som jag inte visste existerade. Min värld var rätt liten. Jag fick vara pinnen, det var väl i tvåan kan jag tänka. Fick smaka på en sur fröken och sen en snäll. En stor kille knuffade ner mig från snökullen en gång och kallade mig lillskit. Han gick väl i sexan. Min första riktiga förolämpning. Kunde ha varit värre kan man tänka.
Åtskilliga julspex oxh luciatåg har genomlidits. Sjunga har aldrig riktigt varit min grej, skolavslutningar har genomförts och några gånger har jag haft klänning på mig. Sanne har funnits där så länge jag kan minnas. Ylva med. Planera och dagdrömma har varit min nisch. Att kunna koppla bort allt tråkigt och fokusera på morgondagen eller vilken annan dag som helst. Steffen blev min första pojkvän, men vi sågs aldrig så det tog slut. Årgång 3A kan det ha varit. Och Calle har alltid varit den storebror jag aldrig haft. Ansan lärde mig knyta rosett, var väl kanske 5-6 bast då. Vi var hemma hos mormor och morfar. Någon stans mellan femman och sexan började jag fila på hur mitt liv skulle se ut efter gymnasiet. Jag skulle åka till frankrike, och längade då som fan tills man skulle få välja språk i högstadiet. Högstadietiden gick bra nog fort och mycket hände för första gången, jag fick min första kyss, upplevde min första diss, jag blev kär för första gången, fick panik över mitt liv för första gången, var riktigt jävlig utan mening plus en massa annat. Lyssnade på en hel del värdelös musik gjorde jag också..  Fast det var väl inte jag gjorde för första gången direkt. Frida tog min Johan och jag var sur som fan.. Sen gymnasiet, och mitt komplicerade liv började. Jag träffade Fivi, mitt liv blev ett rosa moln och han var min i över två år. Han känner mig bäst och jag känner han bäst.. Två år är en livstid för vissa. Och jag såg döden för första gången. Förundrades över hur människor fungerar som går vidare. Jag krånglade till mitt liv som fan, samtidigt som jag träffade Frida. Vi krånglade nog båda två men det är bra nu. Och jag har vant mig vid nya saker, och längtas till studenten och balen. Det är fint att männikor ändras och i brist på annat så väntar jag nog på dig och ser vad som händer.
Pratade med Olivia om en sak igår, hur mycket mina naturgrabbar betydet och vad jag skulle ha saknat något om de inte fanns.. Jag får fortfarande panik över allt och inget och vill gärna ha koll på läget men vad gör man inte.

och snart tar jag studenten, och då ska jag åka till frankrike. 

Kanske var det precis vad jag behövde höra.. Fast du sa det med tårar i ögonen och med osäker stämma. och jag tror dig inte. inte för en sekund och i mitt hjärta kommer det bli bra igen. inte nu, inte imorgon. kanske inte ens om ett år eller flera. Men det kommer bli bra fast ingen är så långsint som dig, och jag vet vad jag pratar om för jag känner dig bäst även om du inte vill det..  

Trots det är jag lättad och glad igen. Lever på hoppet och inne på sista veckan i skolan. Det är lite mer än en vecka kvar tills vi åker och igår handlade vi solskydd och schampo för fulla muggar. Jag ska sova med världens bästa tjejer. PÅ RHODOS!!




och det här är en jäkla fin bild, fast den är tagen i bollnäs;)

Det var i början på förra veckan. Jag var med frida och en tanke slog mig. Sen gjorde jag nått som absolut inte är jag. men som kändes så bra. både då och nu. så vi kör på. och världen rämnade men är på väg upp igen.
 
Jag har många gånger tänkt på om det är Frida som väcker det. Det galna i mig. Som finns där och bara kan få utlopp i hennes närvaro. Vad vet jag.
Hon sa, skriv om mig så som jag är- dum korkad och bra. Kunde inte ha sagt det bättre själv och jag älskar den värld jag lever i när jag är med dig. Bara för att vi är det tillsammans. Dumma, korkade och bra.
Att veta vad du tänker och tycker, utan att tala. Att känna dig så väl att man utan vidare skulle kunna leva ditt liv.. Att du förstår när man blir galen på sig själv, får panik av andra och gråter över livet och kärleken. 
Du är min och jag är din och om något var meningen med skolan, så var det att vi skulle hitta varandra. 
Det är så svårt att i ord beskriva det vi har. Men jag tror jag har gjort mitt bästa.

PUSS!