linn

jag är en glad tjej. rakt igenom en helglad tjej. för idag har jag tävlat. och det gick bra, bättre än jag nånsin hade kunnat vänta mig att det skulle göra. lite trök, eftersom att detta var sista tävlingen på Sherlock pga att jag är 18 nu :(
men, men.. det har vart en helt okej vecka iaf. lite plugg, lite träning och en hel del ridning. i like.

onsdagstranan. jag säger bara det. aldrig mer en ondag.
dennis, he almost did a karatefylla:P

än en gång så känns det som att jag har en hel värld inom mig. men den kan helt enkelt inte komma ut. vad vill jag med vaddå? vad vill jag med vintern och sommaren? med livet och framtiden? fuck säer ja ba. sen så är ja så fruktansvärt less på människor just nu. och en studentmössa? ska den kosta 615 kraner?

ananenenemon.

jag vill tillbaka. jag älskar hemma. men just nu tror jag att borta är bäst..

mys imören. I like. det behöver man när skolan suger musten ur det som skulle fungera som hjärna.
är hos fivi nu.. det är världens bästa fivi på många månader:)

jag är redo snart alex. det blir ett fint permanent minne tillsammans med dig<3

jag är lyckligt lottad. att jag är. lycklig i min tillvaro.
linn lundin. går sista året på nv programmet med inrikting miljö. med världens härligaste klass (som efter tre år av ständig kamp vann aktivitetsdagen!). <3
nyss fyllda 18 år.
bor med sin familj, som är världens bästa. har flera jäkligt fina vänner.
dock bara en som är lika störd som jag. olivia.
ridning är ett stort intresse sedan barnsben och jag har en söt häst.
jag älskar musik. den är speciell. bra för mig, dåligt för andra.
jag älskar att träna, springa i skogen är faktiskt bland det bästa jag vet.
gym med alex är också nice.
det är kul att retas.
jag har en kärlek till en pöjk.
jag har flera kärlekar till mycket annat.
jag vill många gånger vara liten igen. för även om jag blev knuffad ner för snöhögen av killarna i fyran när vi lekte herren på teppan så klättrade jag alltid upp med ett leende igen. för min lycka var nästan allting.
jag är inget stort fan av kemi. men det går.
inte plugga heller. men det går väl också. fast inte så bra..
jag gillar inte uppmärksamhet men hörs nog lätt ändå.. det är sån jag är.
jag älskar att resa och vill göra världen tillsammans med någon med kärlek till livet.
mål jag vill uppnå innan jag dör är att lära mig prata franska.
jag är disträ. som fan.
jag hoppas att jag är en bra lyssnare och att jag är en bra vän (detta trots att jag är disträ)
ärlig. kan inte stoppa min mun om jag anser något. beklagar detta. ty det är inte alltid en bra egenskap.

om man slutar tänka så mycket så är allt bra.
jäklar i mig vilken fin helg. eller ja. gårdagen var nog en vink från gud att jag ska bli nunna med sanne.. sanne som är världens mest plikttrogna nunna ;) (sanne är inte nunna. läre lägga till det så inga missförstånd uppstår. det var bara något vi övervägde under de värsta sviterna från fredagen)
men fredag, åh. vilken fredag. det var kul. kuligare än på länge. men det är allt jag minns också;)
jag jobbar mer eller mindre på att fixa bilddagbok. som ska komma att dokumentera dessa få, men fina kvällar i goda vänners sällskap. :)
nästa gång ska ni med. det skulle vara så kul. eller nån gång inom en snar framtid iaf <3
och det känns så bra att det känns bra igen. det fanns ögonblick då jag hade mina tvivel. men nu lever vi i nuet.
och nuet är min kärlek som så mycket annat som också vill ha plats.


so hey. eyes are shooting stars.

om jag ändå vore lite mer sån som vet sina begränsningar. (vad man nu kallar en sån) så hade jag förra måndagen sagt nått i stil med - näe, det passar sig inte. har ni nån tid vecka 38?
ja. skulle dom säga och jag skulle vara väldans lugn i själen nu. men nu är det inte så.. en tröst är väl att jocke också är nervös för sin mönstring och apfrida för sin uppskrivning.
well. tack förstockholm kära. det står kvar.

det som för två år sedan var obegripigt börjar nu göra sig förstått. det är hemskt.
men alltid när jag är glad. som jag var idag. så är jag så jäkla glad och i dessa stunder är det svårt att förstå. för alla har väl sånna lite då och då, mer eller mindre om man säger så. eller? det hoppas jag för min lycka är nästa allting.
puss.

så detta är dagen jag väntat på. äre så? väntade mig nå stort. en helt ny tillvaro. det blev inte så, det är bara ännu en dag av många andra. men det är ju helt klart en utav de bättre måsta jag ju ändå säga. för vi ska till stockholm och göra det vårt för en natt eller två av vimsig lycka.
du har så rätt frida, hädanefter är alla månader våra för vi är bäst tillsammans. hoppas vi är bäst på onsdag också. fast jag ville hålla tyst om det så gick munnen av sig sjävt. dumma mun.
och jag hade en saknad igår, den konstigaste jag varit med om. bara bra, inte dåligt.

grattis imorgon och grattis idag.     

åhå. damn. jag måste ju bara säga att vi vann också. vi vann aktivitetsdagen. gymnasietiden är fulländad. och sorry guys, men varje tävling kräver sina offer. denna vackra dag drabbades vi dessvärre av äggröra, vrickade föter, ömmande ljumskar och blöta killar och lite träningsvärk. men det var värt all smärta. eller hur? ;)

han tror han är förälskad igen, men sanningen är att han har så mycket i skallen.

jag vet att jag inte varit mitt bästa jag den senaste tiden. men tiden har svårt att räcka till mitt liv. det blir mer av det nu. tid alltså. för det är nog som ylva säger, att hösten är början på något nytt. kalla vindar som blåser hjärnan tom på all gammalt skit som varit och man glömmer att tiden var svår.
ett dygn i en stuga och jag är märkt, ärrad för livet. men det, till skillnad från mycket annat känns jävligt bra.
jag tror inte att meningen med livet är döden. jag tror på den lyckliga bollen.
september, våran månad. min och fridas.. det tog tid att finna oss. men bättre sent än aldrig. oktober, lilla Ls månad, våran månad. igen. november, det får väl bli lars månad det då. december, det blir allas sista månad. snowboard blir min vinterkärlek och ni med.

jag vill tillbaka, till sommarens sista månad, till världens vackraste plats och till spännande liv och nya månniskor. fast hemma är bäst så saknar jag det. inte ibland, utan i hjärtat. tillfällen man inte tog, som man ångrar. hoppa på ett tåg utan att veta vart det för en och veta att det löser sig. för det gör det. alltid.

man vill väl ha ett liv utan problem, men är det inte problemen som gör livet värt att uppskatta när de försvinner för ett ögonblick.

för jag vet. att just nu så dansar älvorna i mitt huvud ända fram till kvällen. det blir en fin vecka. fast jag körde precis in pektån i skrivbordsbenet med enorm kraft. aj.