linn

han tror han är förälskad igen, men sanningen är att han har så mycket i skallen.

jag vet att jag inte varit mitt bästa jag den senaste tiden. men tiden har svårt att räcka till mitt liv. det blir mer av det nu. tid alltså. för det är nog som ylva säger, att hösten är början på något nytt. kalla vindar som blåser hjärnan tom på all gammalt skit som varit och man glömmer att tiden var svår.
ett dygn i en stuga och jag är märkt, ärrad för livet. men det, till skillnad från mycket annat känns jävligt bra.
jag tror inte att meningen med livet är döden. jag tror på den lyckliga bollen.
september, våran månad. min och fridas.. det tog tid att finna oss. men bättre sent än aldrig. oktober, lilla Ls månad, våran månad. igen. november, det får väl bli lars månad det då. december, det blir allas sista månad. snowboard blir min vinterkärlek och ni med.

jag vill tillbaka, till sommarens sista månad, till världens vackraste plats och till spännande liv och nya månniskor. fast hemma är bäst så saknar jag det. inte ibland, utan i hjärtat. tillfällen man inte tog, som man ångrar. hoppa på ett tåg utan att veta vart det för en och veta att det löser sig. för det gör det. alltid.

man vill väl ha ett liv utan problem, men är det inte problemen som gör livet värt att uppskatta när de försvinner för ett ögonblick.

för jag vet. att just nu så dansar älvorna i mitt huvud ända fram till kvällen. det blir en fin vecka. fast jag körde precis in pektån i skrivbordsbenet med enorm kraft. aj.