linn

tjaahaa ni. då var det gjort, en genomförd fjällorientering med pappsen. och en lögn vore att säga att det inte var jobbigt, för det var sjukligt jobbigt vissa stunder. men så jäkla roligt och en enorm upplevelse som egentligen är lönlös att försöka beskriva. så fantastisk var den och jag funderar redan på hur jag ska ta mig hem under aupair-perioden för att kunna springa nästa år också :)
för att citera y "det är synd om dom som inte får uppleva det här!!"
visst höften ömmar och kroppen känns lite halvseg så här i efterhand men vaffan, det ska väl kännas.

att ylva och steffen var med gjorde ju inte saken sämre, vi förstår varandra, ylva och jag. jag har dig alltid kär.  

nu ska jag rida och kanske att jag orkar ut och plocka hallon med mor..

CIAO