linn

det bär av nu. sista dagen spenderades delvis på hästryggen, delvis med calle, anna och lovisa, delvis på en brygga i mållången, med fötterna i vattnet och (åt helvete känns det att säga) men jag längtade tills allt var över en sekund, kände mig trygg och kom sen på att jag ska ut i världen. Det blir kanon.

och vi ses ju alltid när jag kommer hem, i oktober.
och tack för igår, ni är bäst.