linn

hej, jag har väntat här på dig.. evighetslänge. 
ikväll kastar jag mig själv in i dig och ut ifrån det röda 
och ut från hans huvud och sång,
kom ner och slösa med mig, kom ned med mig..
sakta ner. hur? du ville att det skulle vara så. 
jag är upp över öronen, ut ur hans huvud och sång.
jag undrar när jag sjunger med dig, 
om någonting någonsin skulle kunna kännas så verkligt föralltid?
om något skulle kunna vara såhär bra igen. 
det enda jag någonsin skulle fråga dig. 
du måste lova att inte stanna när jag säger till!
han sjöng. 
andas ut så jag kan andas in dig. 
hålla dig inne, och nu, nu vet jag hur du alltid har varit.
ut, ut ur ditt huvud sjöng jag mig. 
och jag undrade när jag någonsin skulle sjunga med dig.
om något kunde kännas så verkligt igen, om något kunde bli så bra igen.
och du måste lova att inte stanna när jag säger till.