linn

och jag är glad för livet igen. jätteglad. kanske så pass. att man vaknar mitt i natten för att tankarna är som drömmar.

sen så har jag gått och dragit på mig en disträ inställning. till mycket, men för att poängtera. inte till allt. samtidigt som att mycket, så som vänner och kärlek lyfts till skyarna så är det mycket som grävs ner så långt man bara kan komma också. kanske till den blåa alien-bebisen och den definitiva hårmängd jag har tappat den senaste tiden:(  (nej, jag är inte skallig)

men snart, inte allt för långt borta så väntar rhodos. Tillsammans med alex, sanne, frida, ylva och martina.
som enligt min personliga åsikt är världens bästa tjejer.

känns som att hästen har hamnat lite på hyllan, stackarn. men det är vinter. kallt och mörkt. skolan är för mycket och tankarna på annat håll. förlåt. förbättring kommer att ske. snart.