miss you

Jao. Jag var liksom tvungen. Har ingen aning om varför, det är ju inte så att det någonsin kommer att bli på något annat vis än så som det är nu. Well, no harm done:)

En underbar dag väntar mig iaf, ska snart gå ut och rida. Har precis packat klart och vädret är kanon. Har varit ensam hemma, så jag är rejält uppvilad. Inte något ont om min familj, men det är aldrig tyst annars. aldrig. men nu känns det ju lite tomt. Det blir bra på fredag när jag kommer hem från fjällen, då är alla hemma:) hihi.
Det är aldrig alltid bra. Men just nu så är det bra, väldigt bra. Allt går upp och ner. För alla. så är det bara.
Jag är lycklig nu, imorn har 18 månader gått, och för var dag så känns det faktiskt bättre och bättre. Vilken otrolig tur jag har, det vet jag. 


image4  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0