cirkulate.

måste bara säga att det ska bli så fint att träffas ikväll, sista kvällen på jag vet inte hur länge men jag tänker inte vara ledsen förens det är över. sådet så.

och tacos är gott.

det är så jag säger det.

jag hatar räkningar, och jag lider av lite separationsångest då det gått upp för mig att jag blir kvar sist i höst..
hejdåtacos till dennis ikväll, sen åker pappa och jag på fjällorientering imorgon  :) FINT ska det bli!


Papper till scn som inte fyllts i och en massa måsten, som jag inte tycker om men som för det måste göras. scheeeit.


och ånger på det, ånger som suttit i i snart två år, om jag är modig gör jag något åt det innan jag åker..

ursäkte deppinlägget.

PUSS


the joker

nu skriver jag sådär sent, som man absolut inte ska göra egentligen.

men känner att jag bara måste.
för jag känner att man kanske får uppvaknanden ibland, och insikt i vad som kommer att vara och inte vara. kanske står man på en rand nu, precis innan man åker då folk försvinner. bara sådär, så kan hända att man inser vilka som man mår bra av och vilka som tar för mycket utan att ge, vilka som tänker på sig själva och vilka som bara finns där. som man kan vara utan i månader och när man ses igen är det samma sak. 
kanske är det på grund av det senaste året som jag har så svårt för det där med förtroende, det krävs inte mycket alls för att jag ska börja tvivla och dra mig tillbaka. för hur illa det än låter så gömmer jag mig hellre.
Även om jag knappt tänker på denna som lyckades krossa mitt förtroende, så dyker den upp, känslan.. lite då och då och man får känslan av osäkerhet.

nu längtar jag då till frankrike, som fan.

doh. fick iaf igång högtalarna nu.. känns bra.

godnatt och puss.

if you don't know me by now.

gårdagen.
vilken jäkla gårdag. jag tycker synd om vårat utebord, det fick ta stryk.. Men nån ska ju göra det med. Karin kom, och grabbsen med tillhörande Sandra :) det var en sån där kväll, som man kan tänka tillbaka på när man är i fjärran och kanske längtar lite hem.

Hade ju faktiskt en sådan kväll häromdagen också, och en tid innan dess.
Grillmys med alftagäng ala sanne, ylva, clabbe, adam och lisa.. och innan dess var det en tjejmiddag om jag minns rätt. och FAKTUM är att jag fyller mitt liv med minnesvärda kvällar. För det är ju, som sagt, början på något nytt och slutet på något gammalt. På gott och ont.

Marc och jag var till Gävle igår med, köpte skitsnygg keps till min bror, som sen födelsedagspresent.. och en klocka te mig :) Halva priset, bör tilläggas. och jag måste sluta göra av med pengar, det är också ett faktum..

Nu ligger jag i min säng, ska sova precis snart. Mamma skrattar åt mig då jag ligger och smuttar på min camelback.. jag är helt slut, har varit på hovslagarkurs hela min bakisdag, galet bra gjort om ni frågar mig.

och jag saknar frida.

för ni vet, att det inte alltid är lätt och man har jobb och olika värderingar. och som att det inte skulle vara nog, så är alla trasiga på sitt sätt. Mer eller mindre.
Någon kanske går och tror att hon är speciell, en annan har svårt att sluta hoppas, en tredje har svårt att släppa det som en gång var och en fjärde är rädd att falla in i gamla vanor.

att bero på vanor.. något som jag inte ska göra till en vana, med tanke på hur jag mått idag.. är att inte röka vattenpipa med sprit i.


nattinatt.

I've got life

Johan fyller 20, jag saknar han.

Film och roadtrip te dalarna ikväll, spännande. Rida och träna innan dess. och fylla på bromsvätska :P haha. spännande. aldrig gjort förr, men hur svårt kan det vara?

puss

McFearless aka Superwoman

jag gjorde det. jag gjorde det. åkte till bollnäs med skitsnygga tjejer, trots att jag var livrädd bortom mycket.
men det är väl dumt det med visade det sig, att vara rädd för gårdagen. för den är redan gjord. och vi hade sjukt kul!
förfest med mina och sen bar det av, träffade massa fint folk från byn på bussen och sen dök folk från svunnen tid upp, och jag och olivia dansade till björn tills musiken försvann och vi inte fattade ett smack.

träffade roligt folk som man inte ser på ett år eller två men kärleken finns kvar. det är det fina, det fina med att bo där vi gör och leva som vi. att inget förändras, egentligen. man tror att man utvecklas och lär av sina misstag, men egentligen. är det bara något vi intalar oss för att må bättre över de felsteg vi tagit, som vi sedan med glädje gör igen. för erkänn, det är bra nog kul.

puss påre

RSS 2.0